Presentation av HHs medlemmar - Madde

Jag har tänkt ett tag nu att det vore kul att få veta lite mer om Hundhjälpens medlemmar. Eftersom jag uppdaterar en del här på bloggen ger jag härmed mig själv äran att börja presentera mig och mina hundar lite kort.


Jag heter alltså Madde, och jag bor i Stockholm tillsammans med min sambo Leo och våra två vildar Lily & Harry.
Jag kommer från början från Luleå, flyttade utomlands hösten 2008, träffade Leo, kärade ner mig i honom och i somras landade vi båda i Sthlm igen för att bo och jobba här. Jag jobbar med IT-support men det största intresset är (och har alltid varit) djur. Blev hästfrälst ungefär i samband med att jag lärde mig gå och kallade länge stallet för mitt andra hem, men nu för tiden är det hundarna som får all min fritid. Mina syskon brukar säga att jag är lite som en terrier; liten och söt, men klättrar på väggarna och blir jobbig om jag inte aktiveras tillräckligt.


Här har vi vårt lilla yrväder Lily.
Lily är en Jack Russel-blandis på snart 2 år som vi köpte medan vi bodde på Irland.
Den här lilla tjejen är spänstig som få, snabb som blixten, imponerande smart och har en enorm personlighet. Hon älskar mat, bollar, pinnar, kottar och att hälsa på hos "farmor och farfar". Hon håller noggrann koll på samtliga familjemedlemmar och blir lätt orolig om någonting är annorlunda eller om matte eller husse är borta sent på kvällen. Sover gör hon helst i mitten av sängen och under täcket, och hon luktar popcorn & får hängöra när hon är riktigt trött.
Hon kan en del tricks och vi planerar att börja träna agility till sommaren.


Sist men inte minst har vi Harry, vår lille rumän.
Harry är omkring 4 år gammal och kom till oss i december förra året. Kopplet var lite läskigt de första dagarna, likaså TVn och lillasyster Lily, men efter knappt en vecka var det som om han aldrig bott någon annan stans. Numera jagar han glatt lillsyrran runt hela lägenheten så att mattor, blommor och bord byter platser. Harry är väldigt matglad och blev väl lite besviken när han fick förklarat för sig att det inte är OK att hoppa jämfota upp på köksbordet och ta för sig av människomaten. Han snarkar när han sover, låter som Chewbacca när han leker och blir ibland så glad att han inte riktigt vet vart han ska ta vägen = han sätter sig ner och stampar jättejättefort med framtassarna, viftar supermycket med svansen och låter som en liten hamster. Eller så lägger han sig på golvet med benen åt alla håll och ålar omkring så en liten stund.
Han vet även att matte alltid har godis i fickan, och i dagsläget tränar vi för en bättre kondis och lite allmän vardagslydnad.


Vill du och/eller dina hundar vara med på bloggen?
Kommentera det här inlägget så tar jag kontakt med dig! (glöm inte epost-adress)